Det finns dagar då man känner en enorm glädje och lycka inom sig och så finns det dagar där man endast känner uppgivenhet och besvikelse. De senaste fyra veckorna har dessa dagarna blandat sig som en mixer i mig och jag har inte vetat vilken plattform jag har stått på, vart jag har befunnit mig eller vart jag bör ha tagit vägen.

Helgen fylldes med arbetsstämma och jag gillade det. I söndags blev det bilfärd hem medan i tisdags stod vi 50 meter ifrån varandra hela lunchen utan ett knyst. Jag har varit förbannad och ledsen och det enda jag har velat göra är att skrika bara ett par sekunder efter jag har speglat mig ett par ljuva ögon som får varje glass att smälta.

Jag vet inte vart jag ska, men jag ska komma dit.